Bulimi Nervosa, sjukdomen som har förstört mig
Hej alla där!
Jag har så mycket att berätta om och därför har jag skapat den här bloggen, för att dela med mig för alla andra tjejer som har samma sjukdom som jag, Bulimi!
Men först ska jag nog Prsentera mig. Jag heter Melanie, jag är 19 år och går fortfarande i gymnasiet. Bor i stockholm och jobbar deltid på ica. Kommer ifrån Sydamerika och pratar spanska och har bott I Sverige i snart 7 år, jag har fortfarande problem med språket men kan nog klara mig.
Mitt liv har inte varit den bästa och jag tror att ingen har ett perfekt liv men i mitt fall handlade mest om min vikt. Många år tillbaka när jag bodde i mitt hemland var jag ganska lycklig tills en dag när min mor kom till Sverige, jag blev kvar i mitt hemland med min mostrar, bodde och flyttade hela tiden och bodde med nästan alla mina mostrar jag hade och dem har inte varit så snälla. Allt handlade om pengar och vikten, dem behandlade mig illa för jag var ganska mullig, Jag blev helt klart mobbad av min egen familj.
Jag kommer aldrig glömma deras ord.."ditt fetto" Din elefant" ""din gris, kolla hur tjock du är!" "du äcklar mig". Jag var ensam utan min mor och min far var inte nära mig så ofta. Min familj har alltid krävt att jag skulle gå ner i vikt, dem klagade på hur tjock jag var och min mor var den personen som har liddit mest för hon kunde stå ut med att alla mobbade mig för min vikt så hon gjorde mig att gå ner i vikt en vis tid genom att träna och så kunde jag komma hit till Sverige för att min mor alltid sa att människor här i Sverige var vackra och smala och att hon inte skulle stå ut med att dem mobbade mig som dem gjorde i mitt eget land. Jag gick visst ner i vikt men var blev aldrig smal men sen efter några år gick jag aldrig ner och min mor klagade alltid på mig at jag skulle gå ner i vikt, jag blev bara ledsen och trött på att hon gjorde så men sen så blev jag kär i en kille och då jag till mig själv något som många hade sagt till mig "ingen kommer vilja ha dig såhär" och då tänkte jag om han inte gillade mig var för att jag var tjock och ful. Jag tittade på tv en gång och där såg jag metoden på att hur jag kan gp ner i vikt, spy upp det man äter. Där började jag kräkas och träna mycket, jag ville vara fin för honom och ville bevisa mina mostrar och kusiner hur jag lyckades vara fin och smal.
I grundskolan blev jag också mobbad på hur jag såg ut och det gjorde mig mer svag och osäker så det var också en anledning på att jag började kräkas och efter den första gången jag gjorde blev det så varje dag till att jag inte behövde stoppa fingrarna för att kunna spy, med tiden blev automatiskt och där började min sjukdom.
Varje dag, varje sak jag äter måste gås bort, jag känner att allt kommer äta göra mig tjock. Allt gör mig deprimerad och nere, jag har ingen ork till något och jag har tappad koncentrationsförmågan, jag glömmer saker och ting ganska snabbt, jag är oftast trött och mina tänder håller på att bli förstörda. Så därför har jag börjat ta tag i detta och nu ska jag få behandling i Stkcholms ätstörningscentrum, det var inte lätt att gå till den här steget men jag vill inte må dåligt längre, Bulimi har småningom förstörd en hel av mig och den har gett mig kosekvenser med min kropp och mitt sinne...så tänk på detta, allt går att fixa bara om du vill!
Jag har så mycket att berätta om och därför har jag skapat den här bloggen, för att dela med mig för alla andra tjejer som har samma sjukdom som jag, Bulimi!
Men först ska jag nog Prsentera mig. Jag heter Melanie, jag är 19 år och går fortfarande i gymnasiet. Bor i stockholm och jobbar deltid på ica. Kommer ifrån Sydamerika och pratar spanska och har bott I Sverige i snart 7 år, jag har fortfarande problem med språket men kan nog klara mig.
Mitt liv har inte varit den bästa och jag tror att ingen har ett perfekt liv men i mitt fall handlade mest om min vikt. Många år tillbaka när jag bodde i mitt hemland var jag ganska lycklig tills en dag när min mor kom till Sverige, jag blev kvar i mitt hemland med min mostrar, bodde och flyttade hela tiden och bodde med nästan alla mina mostrar jag hade och dem har inte varit så snälla. Allt handlade om pengar och vikten, dem behandlade mig illa för jag var ganska mullig, Jag blev helt klart mobbad av min egen familj.
Jag kommer aldrig glömma deras ord.."ditt fetto" Din elefant" ""din gris, kolla hur tjock du är!" "du äcklar mig". Jag var ensam utan min mor och min far var inte nära mig så ofta. Min familj har alltid krävt att jag skulle gå ner i vikt, dem klagade på hur tjock jag var och min mor var den personen som har liddit mest för hon kunde stå ut med att alla mobbade mig för min vikt så hon gjorde mig att gå ner i vikt en vis tid genom att träna och så kunde jag komma hit till Sverige för att min mor alltid sa att människor här i Sverige var vackra och smala och att hon inte skulle stå ut med att dem mobbade mig som dem gjorde i mitt eget land. Jag gick visst ner i vikt men var blev aldrig smal men sen efter några år gick jag aldrig ner och min mor klagade alltid på mig at jag skulle gå ner i vikt, jag blev bara ledsen och trött på att hon gjorde så men sen så blev jag kär i en kille och då jag till mig själv något som många hade sagt till mig "ingen kommer vilja ha dig såhär" och då tänkte jag om han inte gillade mig var för att jag var tjock och ful. Jag tittade på tv en gång och där såg jag metoden på att hur jag kan gp ner i vikt, spy upp det man äter. Där började jag kräkas och träna mycket, jag ville vara fin för honom och ville bevisa mina mostrar och kusiner hur jag lyckades vara fin och smal.
I grundskolan blev jag också mobbad på hur jag såg ut och det gjorde mig mer svag och osäker så det var också en anledning på att jag började kräkas och efter den första gången jag gjorde blev det så varje dag till att jag inte behövde stoppa fingrarna för att kunna spy, med tiden blev automatiskt och där började min sjukdom.
Varje dag, varje sak jag äter måste gås bort, jag känner att allt kommer äta göra mig tjock. Allt gör mig deprimerad och nere, jag har ingen ork till något och jag har tappad koncentrationsförmågan, jag glömmer saker och ting ganska snabbt, jag är oftast trött och mina tänder håller på att bli förstörda. Så därför har jag börjat ta tag i detta och nu ska jag få behandling i Stkcholms ätstörningscentrum, det var inte lätt att gå till den här steget men jag vill inte må dåligt längre, Bulimi har småningom förstörd en hel av mig och den har gett mig kosekvenser med min kropp och mitt sinne...så tänk på detta, allt går att fixa bara om du vill!
